Att fira jul i Polen är en omfattande tradition och präglas av en blandning av religiös hängivenhet och folkliga seder.

I Polen är julafton, känd som Wigilia (från latinets ”vigilare” – att vaka), årets viktigaste kväll. Till skillnad från många andra länder där juldagen är höjdpunkten, samlas polska familjer den 24 december för en festmåltid som kombinerar katolsk tradition med hedniska seder.

Middagen börjar först när den första stjärnan syns på himlen – en symbolisk hänvisning till Betlehemsstjärnan. Men traditionen att vänta på stjärnan har också djupare, förkristna rötter kopplade till vintersolståndet och solsystemets mystik.

Den traditionella Wigilia-måltiden består av tolv fastande rätter – officiellt för att symbolisera de tolv apostlarna, men ursprungligen möjligen för årets tolv månader. Ingen kött serveras, endast fisk (vanligtvis karp) och vegetariska rätter.

En av de mest rörande traditionerna är den tomma stolen vid bordet. Idag sägs den vara reserverad för en ensam vandrare som kanske behöver mat och värme. Men ursprunget är mer övernaturligt: stolen var avsedd för avlidna släktingar som, enligt gammal slavisk tro, besökte sina familjehem under denna magiska natt. Det var sed att lämna kvar matrester på bordet så att andebesökarna också kunde njuta av måltiden.

Innan måltiden börjar delar familjemedlemmar opłatek – en tunn oblat av mjöl och vatten, präglad med bilder från Jesu födelse. Varje person bryter av en bit från de andras oblater medan de önskar varandra hälsa, lycka och välstånd för det nya året. Denna sed att dela bröd har sina rötter i hedniska traditioner som med tiden blev en permanent del av de kristna sederna. Delningen av oblaten måste ske med alla deltagare i början av måltiden.

En av de mest charmiga traditionerna är tron att djur får gåvan att tala på julafton – den mest magiska av alla kvällar. Enligt gammal folktro var det dock otur att lyssna på deras samtal.

Efter julaftonsmåltiden brukade familjemedlemmar traditionellt gå ut och sjunga julsånger för sina djur. Detta var deras sätt att visa respekt för de djur som hjälpt dem att bruka jorden, vilket skulle säkerställa ett framgångsrikt år framöver.

Under den vita duken på julaftonsbordet läggs traditionellt hö eller halm – en påminnelse om att Kristus föddes i en krubba. Men även denna sed har förkristna rötter kopplade till jordbruket och skördens välsignelse.

I tidiga firanden av Wigilia kunde det vara sed att lägga ut vitlök på fönsterbrädan för att avvärja djävulen, eller att äta den för att skydda sig mot onda andar och främja god hälsa. Den som har ätit polsk mat vet att vi inte sparar på vitlöken – vi tror verkligen att den är bra för hälsan!

Efter jul, ända fram till kyndelsmässodagen den 2 februari, kan man fortfarande se och höra kolędnicy – julsångare klädda i ibland granna kostymer som ofta härstammar från urgamla slaviska rötter. Till skillnad från många andra länder sjungs polska julsånger (kolędy) lika ofta efter jul som före.

Dessa kostymer och ritualer bär på minnen från en tid då gränsen mellan den kristna och den hedniska världen var suddig, och när vinterns mörker fylldes med både hopp och övernaturlig spänning.

Traditionerna har en mycket stark ställning i samhället. Enligt källorna identifierar sig nästan 90 % av den polska befolkningen som romerska katoliker, men kanske hälften av dem är religösa.

• Sångtradition: En undersökning från Polens Radio visar att nästan 80 % av polackerna sjunger julsånger (kolędy) vid julbordet, vilket understryker hur djupt rotad denna tradition är.

• Wigilias betydelse: Julafton beskrivs som den viktigaste dagen under hela året för de flesta polacker. Det betraktas som en rituell handling av nationell och familjär samhörighet som delas av miljontals hem i både Polen och utomlands.

• Hängivenhet till seder: Många polacker följer strikta traditionella seder som inte återfinns på andra håll i Europa. Det anses i allmänhet att ingen ska behöva tillbringa julen ensam, vilket återspeglas i traditionen att lämna en tom plats vid bordet.

Även om de grundläggande strukturerna för firandet är mycket stabila, noterar källorna att vissa moderna förändringar sker. Till exempel väljer allt fler att dekorera julgranen tidigare än på julaftons morgon, och vissa familjer beställer numera sin julmat via hemkörning istället för att laga allt från grunden. Trots dessa små steg mot modernisering förblir den polska julen en period av intensiv rituell täthet där nästan varje handling bär på en djupare innebörd.