Rysslands anfallskrig mot Ukraina har nu pågått i fyra år. Kriget lär fortsätta trots de åtskilliga försöken till fredssamtal mellan de tidigare broderfolken. Polen som gränsar både till Ukraina och Ryssland var det första landet som gav Kiev sitt fullständiga stöd genom att ta emot över en miljon krigsflyktingar samt att överlämna till grannlandet stora mängder krigsmateriel bara veckor efter anfallet. Utan de hundratals polska stridsfordonen hade ukrainska markstyrkorna haft ytterst svårt att försvara sina positioner i krigets första skede.

Det polska parlamentet Sejm antog redan i april 2022 lagförslaget om ”fosterlandets försvar” som möjliggjorde bl.a. upprättandet av ”Fonden för stöd till Försvarsmakten” för att finansiera modernisering och inköp av militär materiel samt uppbyggnaden av Polens armé till 300 000 soldater och officerare samt 200 000 i reserv. I dagsläget har polska försvarsmakten 217 000 soldater i aktiv tjänst, varav ungefär 37 000 ingår i territorialförsvarsstyrkorna. Polen avsatte förra året 4,7 procent av sin bnp till försvaret som blivit ett av de högsta försvarsbudgetarna inom NATO.

Om Polens president Karol Nawrocki godkänner lånet ur EU:s SAFE-program på hela 44 miljarder euro återstår att se. Det finns dock även andra planer för hur satsningarna i försvaret fortsättningsvis ska hållas på samma höga nivå som tidigare. Politiskt stöd för detta oavsett partifärg är konstant.

Intressant artikel i svenska Kvartal

Författaren till flera böcker om Polen – historikern Artur Szulc skrev nyligen en intressant artikel i Kvartal om huruvida Polen kan tillsammans med andra länder i Östersjöområdet utgöra en garant för säkerheten i vårt närområde. Szulc skriver att de stora polska investeringarna i försvaret gör att nya mekaniserade divisioner sätts upp och placeras på orter i nordöstra och östra Polen. Runt 2033 kommer armén alltså att bestå av sex mekaniserade divisioner, två luftburna brigader och två logistikbrigader.

Personalmässigt ska de flesta divisionerna bestå av mellan 15 000 och 16 000 soldater. I respektive brigad blir motsvarande siffra mellan 3 500 och 5 000. Polens markstridskrafter blir numerärt betydligt större än exempelvis Sveriges, som till 2030 ska bestå av fyra mekaniserade brigader. Men en kvantitativ jämförelse säger inte mycket utan beaktande av flera faktorer, som till exempel geografisk placering, roll inom Nato-strategi med mera, framhåller Szulc.

Dessutom finns det en stark amerikansk militär närvaro i Polen. Nyligen har Trump-administrationen beslutat att behålla de över tio tusen US Army-soldater i Polen. Detta signalerar ett starkt politiskt stöd från Natos största och starkaste militärmakt som fortfarande är USA.

Den polska marinen har länge varit tandlös då dess stridskrafter var föråldrade. Något som inom kort kommer att stegvis förändras i takt med investeringar och inköp av bl.a. nya ubåtar från Saab Kockums AB. Den första ubåten är planerad att levereras om fyra år, men fram till dess kommer Polen att få låna den moderniserade HMS Södermanland från 2027.

På varvet i Gdansk byggdes de senaste åren sex moderna minröjningsfartyg. Utöver det tillförs marinen tre nya fregatter samt två signalspaningsfartyg. Dessa byggs i Polen i samarbete med Saab. Nya patrull- och robotbåtar har också stärkt den marina förmågan. De marina satsningarna är av vital betydelse för Polens säkerhet, framför allt för att skydda polska hamnar, gasledningen Baltic Pipe och för att landet tillsammans med allierade ska kunna hävda Natos dominans i Östersjön, understryker Artur Szulc.

Om ryssen ger sig mot väst

Numera råder det i EU ingen tvist om att Putins imperialistiska aggressiva politik är riktad inte bara mot Ukraina utan även mot Nato-länderna. Om Moskva bestämmer sig för att i framtiden slå mot väst så kommer det att ske inte genom ett bombanfall över Paris eller Rom utan mot Natos östra flank. Farhågor från öst ser tydligt Szulc som avslutar artikeln med en viktig iakttagelse och skriver:

i händelse av ett ryskt angrepp mot Baltikum är det Polen, Sverige och Finland som kan komma till undsättning. Dynamiken inom Nato har förändrats. Samarbetena mellan Sverige, Finland och Polen har intensifierats. Tillsammans kan dessa länder säkra Östersjön och utgöra alliansens östra sköld.